Kärleksgudinnan

Hon lever i norden i åskande valv
Hon är svärdet som klyver årstiden kall
När hon niger och bugar blir falkar till eld
Och när falkarna brinner får flickorna män

Under himmel av guld är hon helande dyr
Och en soluppgång sjunger när hon vill att vi gryr
Under himmel av bly är hon stormen som yr
Och en solnedgång skriker när hon vill att vi flyr

Hon är hatet i himmelens skeppande moln
Hon är modet och minnet i kärlek och sorg
Hon är vreden i himmelens blåknutna moln
Hon ger ro uti sinnet i kärlekens borg

Hon är kylan i bröstet som tränger sig in
Om du ångrar en kärlek du haft i ditt sinn
Hon är plågan du känner när du andas in
Om du lämnat en kärlek som var menad som din

Hon är kärleksgudinnan i älskande berg
Hon är ädel som blodet i rinnande sten
Hon är kärleksgudinnan som dricker av märg
Från djävulens knäckta och avslitna ben

Hon är kärleksgudinnan i morgonens bröst
Hennes lag inom kärlek är enkel, min vän
Hon är kärleksgudinnan som sa med din röst
Att den som haft kärlek får kärlek igen